Kulturhistoria

Anders Hansson

Geologin ger förutsättningarna

Geologin ger förutsättningar för hur landskapet formas som i sin tur ger förutsättningarna för allt levande. Ragunda kommuns långa historia är ett mycket tydligt exempel på hur människan anpassat sig till landskapet och dess möjligheter. Det som är speciellt för området är fisket och utnyttjandet av älv- och ådalarna med gamla strandlinjer och isälvssediment omgivet av skogsmark för jakt, renskötsel och virkesuttag. Bebyggelsens läge i landskapet har ofta historisk kontinuitet och visar på samspelet mellan människa och geologi.

Den äldsta tiden

För ca 10 000 år sedan utgjorde den nuvarande Indalsälvens dalgång en långsmal havsfjord. Fjorden sträckte sig ungefär till dagens Näverede. Även Ammerån utgjorde en långsmal havsfjord som slutade en bit norr om dagens by Selet. För ca 9 000 år sedan hade landhöjningen gjort att fjorden sträckte sig till ungefär Krångede. Kustlinjen drog sig sakta bakåt och för 3 500 år sedan slutade havsfjorden ungefär vid länsgränsen och efter det fanns det ingen havsfjord inom det nuvarande Jämtlands län.

En forntida havsvik

Under de 6 500 år som Indalsälvens dalgång var en havsfjord vistades rimligen människor efter den tidens stränder. Det törs vi påstå eftersom de äldsta boplatserna i länet är drygt 9 000 år gamla och längs Östersjökusten i övrigt saknas definitivt inte boplatser som ligger i anslutning till äldre kustlinjer. Vi vet däremot väldigt lite om den tidens människor i Ragunda eftersom deras boplatser ännu inte har återfunnits. En viktig orsak till detta är att länet är ett skogslän. Det betyder att det som tidigare var strand och kust numera ligger i skogsmark och där är det svårt att finna spår efter den äldsta förhistorien. Stenåldersboplatser finns det gott om och de flesta ligger i anslutning till sjöar och vattendrag där de är lätta att upptäcka på strandplanet. Ragunda kommun är den enda kommunen i Jämtlands län där man kan förutsätta kustbosättningar under stenåldern så detta är ett både viktigt och spännande forskningsfält.

Skog och vatten

De kända boplatser från sten- och bronsålder som finns i kommunen visar tydligt hur avgörande närheten till sjöar och vattendrag varit. Tillgång till vatten, kommunikationsleder, jakt och fiske har varit avgörande för var man bosatt sig. Skogsområdena mellan vattendragen har nyttjats för jakt och fångst.

Jakt, fiske och renskötsel

I Ragunda och Jämtland som helhet finns inga spår efter jordbruk under sten- och bronsåldern. Jakt och fiske tycks ha dominerat fram till dess att de första järnåldersgårdarna etableras. I Ragunda kommun tycks detta ske relativt sent. Vi har i dag inga indikationer på jordbruksbebyggelse förrän i vikingatid, dvs perioden 800- 1 050 e.Kr. De äldsta spåren efter detta finns i form av gravhögar som finns i Pålgård och vid Stadsforsen samt några enstaka lösfynd av järnåldersföremål.

Det är också vid den här tiden som de första spåren efter mer omfattande tamrenskötsel dyker upp i länet. Men oavsett om man ägnar sig åt renskötsel eller jordbruk är fortfarande jakten och fisket mycket viktigt.

De första byarna

Någon större byetablering sker dock först under medeltiden, 1 050-1 527 e. Kr.. Precis som under vikingatiden sker detta först vid Indalsälvens stränder. Sedimentjordarna i älvdalen är de bästa odlingsmarkerna i kommunen vilket förklarar varför det är här vi återfinner merparten av bebyggelsen och odlingslandskapet. Trots jordbruket var jakt och fiske fortfarande viktigt för överlevnaden. Att fisket var värdefullt framgår av att både kyrkan och svenska och norska kungar haft intressen i fisket i Indalsälven sedan medeltiden. Det var framför allt det otroligt rika laxfisket som lockade.

Byarna växer

Nästa bebyggelseexpansion inträffar under 1700- och 1800-talen. Det är då de flesta byarna i Ragunda kommun kommer till. Många av de fångstgropar som finns i kommunen hör till denna tid. Denna fas i Ragundas bebyggelseutveckling var starkt beroende av utmarkerna, skogslandet. Inte bara för jakt utan även för fäbodar och slåttermarker. Det är också nu som skogsbruket börjar bli ekonomiskt intressant. Avverkning och flottning av virke till sågverken vid kusten börjar redan under 1700-talet men det är i och med 1800-talet som skogsindustrin skjuter fart. Nästa steg i industrialiseringen av Ragunda får representeras av kraftverksutbyggnaden under 1900-talet. Indalsälvens dalgång och strömmande vatten löper som en röd tråd genom historien, från stenålder till i dag.

Den moderna renskötseln

Alldeles i början av 1900-talet ändras också renskötseln. Från början hade man relativt små renhjordar som hela familjen följde under renens vandringar under de olika årstiderna. Då mjölkades renkorna regelbundet men det ändrades under början av 1900-talet. Då började man satsa mer på större hjordar för köttproduktion. Det är den renskötsel vi har i dag. Oavsett vilken typ av renskötsel man ägnar sig åt följer renarna sina gamla flyttvägar. Från fjälltrakterna i väster ned till skogarna i öster för vinterbetet. Ibland ända ned till kusten för att när våren nalkas åter flytta upp mot fjällen. I dag är det fem samebyar som har hela eller delar av sina vinterbetesmarker i Ragunda kommun. Så länge någon kan minnas har det betat renar här.