Tema Kontinentaldrift

Superkontinenten Columbia

För 2 000 miljoner år sedan täcktes jorden mest av oceaner. Små landmassor, kontinenter, rörde sig runt jordklotet med hjälp av rörelser i jordens flytande inre.

Så småningom krockade kontinenterna och bildade en enda superkontinent, Columbia. Det hände under en period för mellan 2 000 och 1 700 miljoner år sedan. I denna process skapades det mesta av det som skulle bli Sverige.

Superkontinenter är inte särskilt stabila. Det knakar och kränger i dem på grund av rörelser i jordens inre. Där är berget delvis flytande.

Vid olika tillfällen och i olika områden tänjdes det yttersta lagret av jorden, jordskorpan, ut. Svaga zoner bildades i den flera mil tjocka jordskorpan. På vissa ställen sprack superkontinenten upp.

När jordskorpan tänjdes ut i Ragunda för 1 500 miljoner år sedan bildades en svag zon från det som i dag är södra Finland i öster, västerut genom Ragunda och vidare mot det som nu är täckt av den svenska fjällkedjan.

Smält berg bildade magmakammare

När jordskorpan tänjdes ut blev den tunnare och trycket minskade på det berg som låg under ytan. Det fick två smälta bergmassor, magmor, från jordens inre att pressa sig genom den äldre berggrunden upp mot jordytan som bubblor i en öppnad läskedryck.

När magmorna inte lyckades ta sig högre upp i jordskorpan stannade de på ungefär tre kilometers djup. Där bildade de flera magmakammare som kan liknas vid jättelika ballonger. Kammarna lyfte upp allt material som låg ovanpå så att rundade former bildades på jordytan. Totalt täcker magmakammarområdet ungefär 550 km². 

Så småningom svalnade och stelnade magmorna och bildade olika bergarter. Den ena magman var mörk, nästan svart, och bildade gabbro. Den andra var röd och bildade granit. Magmorna hade helt olika sammansättning och betedde sig därför också olika.

Magmorna påverkade varandra

Pulser av varm magma fortsatte att fylla på magmakammarna underifrån en tid, ungefär som i en lavalampa. Magma som redan hade stelnat kunde då värmas upp och bli flytande igen. Magmorna påverkade varandra i omgångar och bildade olika mönster beroende på om de var flytande samtidigt eller inte. Gabbro och granit smälter vid olika temperaturer, jämför is och choklad till exempel, och gabbro är flera hundra grader varmare i smält form än granit. Skillnaden i temperatur gjorde att de inte blandades helt med varandra överallt.

Magmamingling – ”kuddar” av gabbro i granit

När magmorna svalnade och stelnade bildade de olika mönster. På många ställen syns kuddliknande former av gabbron i graniten. Det kallas med ett engelskt namn magma mingling. Fenomenet uppstod när båda magmorna var delvis flytande samtidigt.

Magmorna kan ha varit kalla, heta eller ljumma när de stötte ihop med varandra. Runt gabbron syns ibland en mörkare kant ytterst. Den kommer av att den varma gabbron kyldes snabbt mot den kallare graniten.

Magmatisk breccia – kantiga bitar av gabbro i granit

Det hände att gabbromagman hade börjat stelna eller kallnat helt innan en ny puls av varm granitmagma trängde upp. Då bröts gabbron sönder i kantiga block. Det kallas magmatisk breccia.

Om en nästan helt stelnad granit träffade på en puls av het gabbro kan graniten ha blivit lite stekt av gabbron. Fenomenet syns som en vit kant runt graniten.

Hybridisering – blandade magmor

När en magma hade möjlighet att stelna långsamt bevarade den värmen länge och smälte upp sin omgivning. Magmor med olika sammansättning kunde då blanda sig med varandra och stelna samtidigt. Kristaller flöt från den ena magman in i den andra och löstes till slut upp. En ny bergart bildades, en hybridbergart. Processen kallas hybridisering eller på engelska magma mixing.

Hybrider innehåller mineral som normalt sett inte förekommer tillsammans. Bergarterna kan vara svåra att upptäcka då de kan se ut på många olika sätt.