Kånkback

Stora elefantdjur med tjock päls

När mammuten levde var det fortfarande istid i Sverige. Då var landskapet helt annorlunda. Här var det tundra med gott om gräs, buskar och örter. Det behövdes eftersom mammutarna var flockdjur och ett fullvuxet djur behövde närmare 200 kilo föda varje dag. Mammutarna kunde bli över tre meter höga och väga sex ton. Det är samma storlek som en afrikansk elefant i dag. Största skillnaden jämfört med elefanter är att mammutarna var rejält håriga för att klara de kyliga vintrarna.

För ungefär 50 000 år sedan blev det varmare och isen smälte så hela Jämtland blev isfritt. Sen kom isen tillbaka och mammutarna försvann. De sista mammutarna levde isolerade på en ö i norra Sibirien. Där dog de ut för bara 4 000 år sedan. Då hade de för länge sedan försvunnit från resten av Europa.

Grustag med lager av jordarter

I Kånkback finns flera lager av jordarter. Det understa lagret är tjockt och det egentliga grustaget. Där ligger stenar, grus och sand som avsattes i en älv för ungefär 40 000 år sedan. Det var under en period då klimatet tillfälligt var mildare och isen hade försvunnit från området. Troligtvis fanns istäcken endast över fjällen. Delar av materialet bildades under tunnlar i isen. Eller så avsattes det precis framför iskanten när den drog sig tillbaka. Älven transporterade hit materialet och slipade partiklarna runda allt medan inlandsisen drog sig tillbaka mot fjällen.

Morän

Ovanpå grustaget ligger ett lager av morän. Moränen består av material som inlandsisen nött bort från berggrunden eller från äldre jordarter och därefter avsatt. Det är en blandning av både grovt och fint material, allt från lerpartiklar till stora block.
Moränen har transporterats och krossats av inlandsisen vilket gör att partiklarna ofta är ganska kantiga. Här ligger moränen ovanpå det lager som fördes hit för 40 000 år sedan. Den bildades alltså senare, vid den senaste nedisningen. En inlandsis antas ofta erodera och föra bort allt som kommer i dess väg. Jordlagren och mammutfyndet på den här platsen är exempel på att det inte alltid är så.

Silt

Det översta lagret består av silt. Siltpartiklarna är små och förs lätt bort av vind och vatten. Här kan silten ha avsatts av inlandsisens smältvatten. När smältvattnet rann ut i den fjord som flöt i dalgången kunde de små partiklarna sjunka till botten och bilda siltlagret. Att det fanns en fjord här då beror på att inlandsisen hade pressat ner landskapet rejält.

I torrt tillstånd är siltjorden oftast fast. När det har regnat mycket och jorden är full av vatten kan silten lätt bli flytande.

Konkretioner

I siltlagret kan du hitta hårda klumpar av mineral som ser ut som förstenade ben eller sköldpaddsskal. De kallas konkretioner och har växt fram på platsen efter den senaste istidens slut.

Konkretioner bildas oftast efter att sediment begravts på en havsbotten, men innan det har omvandlats till sten. I bildandet fälls mineral ut i vatten och cementerar sediment runt en kärna som vanligtvis är organisk. Det kan vara ett löv, en tand, en bit skal eller fossil.

Marleka

På den här platsen består konkretionerna av silt med mycket kalk i. De kallas marleka. Ordet marleka kommer av mara och leksak. I äldre tider trodde man att folk slapp mardrömmar genom att ha en marleka i sovrummet eftersom maran då var upptagen med att leka med stenen.

Konkretioner varierar i form, storlek och hårdhet. Vanliga former är skivor, sfärer, rör eller druvliknande.