Getgrottan

Grotta formad av jättelika stenblock

Getgrottan är en mäktig plats med jättelika stenblock. Blocken fördes förmodligen hit av is under någon istid de senaste 2,6 miljoner åren. Enligt gamla berättelser ska getter förr i tiden ha sökt skydd i grottan när det var dåligt väder. Det sägs också att gudstjänster har hållits här och att man då bad att betesdjuren skulle skyddas mot björn och varg.

Smältvatten slipade stenblocken runda

Getgrottan är uppbyggd och omgiven av mycket stora block som ligger på varandra och det fasta berget längs en sluttning. Det mest slående blocket är enormt och vilar på andra, mindre block. Tillsammans bildar de ett tak över grottans öppning.

Blocken är rundade i sin form trots sin storlek. Det kan tyda på att det har runnit mycket vatten här med sand, lera och andra sediment som slipat dem, exempelvis under perioder då inlandsisen smälte.

Blocken fördes hit av is under någon istid

Det är troligt att stenblocken fördes hit i början av den senaste istiden. I senare skeden var istäcket och jordmaterialet bottenfruset långa perioder och stora stenblock mer eller mindre fastfrusna i underlaget. Block som satt fast påverkades inte så mycket av inlandsisen.

Det är även möjligt att blocken flyttades hit under en tidigare istid. Oavsett när blocken flyttades var det ingen längre sträcka.

*Ingången till Getgrottan*. Foto: Peter Ladan.

En äldre granit av Revsundstyp

Stenblocken i Getgrottan består till största delen av en knappt 1 900 miljoner år gammal granit av Revsundstyp. Den vittrar lätt och faller sönder om du skrapar på den. Bergarten har kristalliserat på flera kilometers djup vilket innebär att den har stelnat långsamt och kristallerna har haft tid att växa sig stora.

Revsundsgranit är mycket vanlig i Jämtland. Den beskrevs för första gången i trakten kring Revsund söder om Östersund.

*Äldre granit av Revsundstyp.* Foto: Ann-Charlotte Ladan.

Troll och vittra

Om du växte upp för 150 år sedan hade du säkert fått höra att du skulle akta dig för trollen. De bodde i berget, i grottor, i stora stenblock eller i en håla i jorden. De kunde vara stora eller små och kunde till och med ändra utseende. Så de var inte lätta att känna igen. Och om de ville kunde de göra sig osynliga.

För det mesta brydde de sig inte om människorna men det hände att de stal boskap eller till och med rövade bort folk. Som tur var räckte det med att bära med sig något av stål för att skydda sig mot trollen.

I norra Sverige var trollen inte så vanliga. Här fanns i stället vittra, småfolket. De var oftast osynliga men ibland kunde man se dem. De hade ofta boskap, precis som människorna. Om man hörde koskällor och tramp och råmanden från kor men inte såg några djur. Ja, då visste man att det var vittras kor man hade stött på.

De bodde under jorden så man fick se sig för när man byggde sitt hus. Det kanske redan bodde någon på platsen. Men var man bara snäll och inte gjorde dem något elakt gjorde de inte människorna något. De kunde till och med hjälpa människorna. Till exempel varna för eldsvåda på gården.