Bergartscykeln
Bergarterna ingår i naturens stora kretslopp. Genom olika geologiska processer kan en bergart övergå i en annan i ett cykliskt förlopp, den så kallade bergartscykeln. Exempel på geologiska processer är vittring, sedimentation, uppsmältning och vulkanism.
Bergarternas kretslopp
Jordskorpans plattor dras isär och krockar på grund av rörelser i jordens inre. Rörelserna uppstår som ett resultat av den värme som hela tiden bildas i jordens kärna och mantel. Värmen kommer från aktiva radioaktiva processer.
När två kontinentalplattor krockar trycks materialet både uppåt och neråt. Det som trycks upp bildar bergskedjor. Det som trycks ner utsätts för högt tryck och så småningom hög temperatur på grund av den överliggande bergmassans tyngd. Materialet börjar då värmas upp och smälta.
När en oceanplatta som består av tunga bergarter krockar med en kontinentalplatta som består av lättare bergarter, pressas den ner under kontinentalplattan på grund av sin tyngd. Det som sker kallas subduktion. När plattan sjunker tillräckligt djupt ner i manteln börjar den smälta till en varm magma.
Magmatiska bergarter
Varm magma är lättare än sin omgivning och börjar därför långsamt stiga uppåt. På vägen kan den värma upp sidorna. Ibland blandar den sig med sidoberget eller river med sig bitar av det. Så länge magmans densitet skiljer sig mot sin omgivning fortsätter den att stiga uppåt. Till slut kan det leda till vulkanutbrott om magman når hela vägen upp till jordytan. Magman kan också stanna och stelna längre ner i jordskorpan. Magmatiska bergarter bildas av stelnade magmor.
Metamorfa bergarter
Bergarter består av olika mineral som har olika smältpunkter. Bergmaterial som trycks ner i jorden kommer därför inte att börja smälta jämnt, utan vissa mineral smälter medan andra fortfarande finns kvar som kristaller. Nya, omvandlade bergarter kommer då att bildas, så kallade metamorfa bergarter.
Bergarter som bildats på djupet (genom att de stannar på sin väg upp mot jordytan) blottas så småningom genom landhöjning och erosion.
Sedimentära bergarter
Bergarter på land är ständigt utsatta för vittring och erosion. Bergarterna nöts ner till finkornigt material som förs ut i haven av vatten och vind. Materialet lägger sig i tjocka lager av sediment på havsbotten. När sedimentlagren blir allt tjockare pressas de ihop av sin egen vikt. Till slut omvandlas sedimenten till sedimentära bergarter.
Jordens lager
Jorden är uppdelad i olika lager. Det yttersta 5-6 mil tjocka skalet runt jorden kallas jordskorpan.
Jordskorpan består av stora plattor som flyter omkring på den delvis smälta manteln. Manteln sträcker sig nära 290 mil ner i jordens inre.
Jordskorpans plattor delas in i oceanplattor och kontinentalplattor. Oceanplattor består av tunga bergarter (stelnat bergmaterial) på havets botten. Kontinentalplattor består av lättare bergarter och är det land vi går på.
Kärnan är det lager som finns längst in i jorden. Där är det mycket hett. Kärnan är indelad i en inre och yttre del. I den inre kärnan är det 6 000 grader varmt. Den är i fast form trots den höga temperaturen. Det beror på trycket i jordens inre. I den yttre kärnan, närmast manteln, är det 4 000 grader. Där är allt berg flytande.
